torsdag 30 april 2015

Enkel marängtårta med bär

Tänk att vissa recept faller i glömska och när man väl kommer ihåg dem så blir man så glad för de visar sig ofta godare än man minns. Jag har en gammal anteckningsbok som jag under många år skrivit ner recept som varit något extra, recept som mina föräldrar brukade göra eller recept som mina föräldrar fick från sina föräldrar en gång i tiden. Den receptboken kallar jag för Guldgruvan.

Tårtbit på en assiett från loppis

Guldgruvan är en anteckningsbok som idag håller på att falla isär totalt.I denna receptbok, på första sidan står detta tårtrecept. Som jag bakade för ett tag sedan för första gången på många många år. Och tårtan gjorde succé! En klassisk marängtårta som det finns många varianter på.


Du behöver en långpanna, 30x40 cm, med lätt oljat bakplåtspapper. 
Sockerkakssmet:
125 g smör
1 dl strösocker
2 äggulor
drygt 1 dl mjölk
1,5 dl vetemjöl blandat med 2 tsk bakpulver

Marängsmet:
2 äggvitor - vispas hårt
1,75 dl strösocker blandat med 1 tsk vanillinsocker
100 g sötmandelspån

Börja med sockerkakssmeten och rör ihop smör och strösocker. Tillsätt äggulorna, ett i taget, under vispning. Blanda ner mjölk och mjöl-bakpulverblandningen växelvis. Bred ut smeten på långpannans lätt oljade bakplåtspapper. Sedan fortsätter du med marängsmeten genom att vispa äggvitorna till hårt skum. Tillsätt sockerblandningen och fortsätt vispa till marängsmet. Bred marängsmeten försiktigt över sockerkakssmeten och strö sedan över sötmandelspånen. Grädda i 200 grader i ca 20 min. Grädda ganska långt ner i ugnen så att du inte bränner marängytan. Eller täck med aluminiumfolie efter halva tiden.


När tårtbotten svalnat delar du den längst efter så att du får två bitar på ca 30x20 cm. Jag brukar börja med att stryka jordgubbssylt på den undre botten och sedan strö över osockrade hallon och vispad grädde. Sedan lägger jag på den andra botten. Täcker den med grädde och garnerar med bär. Här är tårtan garnerad med björnbär. Som oftast, beroende på vad jag får tag på, väljer jag ekologiska och närproducerade produkter. Ibland också egenplockade bär. 


En tårta trevlig att äta efter grillat så här till valborg. Jag önskar dig en riktigt bra valborgsmässoafton!

onsdag 29 april 2015

Nu är jag avslöjad...

Nu är jag allt avslöjad! Och det går inte att neka. Bevisen finns där hur mycket jag än försöker säga att det inte är så. Kanske kan jag säga - Det är inte mitt fel.  Det är solljusets fel. Men det tror jag inte håller... ;-)


Vårsolen avslöjar att det finns damm där jag under den mörka delen av året inte sett att det varit dammigt. Nu är jag avslöjad att det inte så välstädat som jag trodde. Ett fint lager damm som ligger där och irriterar sikten i ögat. 

Glaskupol eller en glasklocka hittad på loppis

Visst är det märkligt att man känner sig lika avslöjad varenda vår när solljuset skiner in genom fönsterrutorna. Jag får nog ta en rejäl vårstädning!

tisdag 28 april 2015

Vårsol och blommande sälg

Visst är det härligt när man vaknar på morgonen och fågelkvittret utanför fönstret är som en hel popkonsert! Två dagar i rad dessutom! Nu är i princip all snö borta.


Några gröna grässtrån har också tittat fram. Jag gissar att till helgen kan det vara ganska grönt på backen. 


Syrenen har fått små gröna bladknoppar och sälgen blommar för fullt. Jag har spanat lite på björkarna men de har inte kommit igång ännu. Sälg (Salix caprea) tillhör släktet vide. En del blommor på sälgen är hanblommor, en del är honblommor och de sitter på samma kvist.

Sälg - honblomma
Sälg honblomma
Sälg - honblomma i förstoring med vattendroppar på pistillerna.
Sälg - hanblomma

Sälg - hanblomma
Sälg - hanblomma i förstoring där pistillerna nästan blir genomskinliga av solljuset

måndag 27 april 2015

Tacksamhet - Vänskap

Den här veckan blir min tacksamhet extra riktad till fina vänner. Visst är det en härlig känsla med de där vännerna som när man träffas har tiden en märklig förmåga att försvinna... Man pratar, skrattar, gråter, fnissar, känner gemenskap och värme.

En gåva från en vän

Vänskap är ett ord som - om man så bara ser det skrivet - värmer i hjärtat!/ Augustine Birrell


Den här veckans tacksamhetsglimtar är;
Fina vänner
Ett par fina arbetskamrater 
Familjen
En lunch där vänskapen berörde och rörde
Mycket skratt på jobbet
Höstens nya utmaning
Projektplaneringar
Årets första humla
Sälgen som blommar
Återfunnen inredningsbok

Vill du vara med i utmaningen Tacksamhet eller se vad andra har skrivit? - Klicka här!

söndag 26 april 2015

Så gott... att Blåöga mår bra nu

Så gott det känns att efter allt som varit med min kära Blåöga mår han nu SÅ GOTT! Det värmer i hjärtat att vi nu vet, tack vare en helt fantastisk specialist och veterinär, att vi får behålla honom några år till och några år där han får må riktigt bra. Idag skulle jag fotografera dessa tulpaner, men han ville vara med. Egentligen hade jag tänkt göra ett inlägg på en smaskig tårta som Vänner Emellans tema Så gott, men ändrade mig efter jag sett min fotoserie blandat med Blåöga och tulpaner. Den svartvita bakgrunden får symbolisera en resa mellan hopp och förtvivlan.

Blåöga - en unik hund
För er som följt mig på min gamla blogg får nu en upprepad berättelse om alla turer mellan hopp och förtvivlan, men också att hamnar man hos rätt veterinär kan ibland resan vändas till en glädjens tur. 


Den 22 januari förra året ändrades lunchrastningen till en lång resa. Efter rastningen började Blåöga bete sig underligt och jag upptäckte att det rann blod strax under svansfästet. Vi fick en akuttid hos en veterinär och efter ett par timmar åkte jag därifrån med än mer oro. Två dagar senare fick jag lämna in honom igen för en mer omfattande undersökning och biopsier på flera ställen från svalg till tarm. 


Beskedet som kom en vecka senare var att det inte fanns något att göra, men att vi kunde ge honom en dräglig tillvaro under vissa förutsättningar. Inte anstränga honom och inte utsätta honom för att bli varm... I norrländska januari går det bra, men hur blir det till sommaren och värmen? Och hur gör man med en hund som har inbyggd turbo?


En varm och solig vårdag i den gamla hästhagen ställdes allt på sin spets. Efter flera andnödsattacker och en hund som inte klarade av att gå bar jag honom gråtandes hem med de två andra hundarna gåendes bakom mig. De förstod att det var något på tok - matte bär aldrig Blåöga. Och naturligtvis kände alla tre att jag var ledsen. Jag insåg att jag nu stod inför ett mycket jobbigt beslut. Om det blir så här en varm vårdag - vad händer en stekhet sommardag?


Genast började jag kontakta bekanta med hund och ställde frågan -Vet du någon veterinär som är specialiserad på andningsvägar? Jag fick flera alternativ på en sträcka på 30 mil. Flera gav mig samma namn så jag valde att ringa dit. 


Efter många besök, medicineringar, motgångar, framgångar och kirurgiskt ingrepp är han nu över ett år senare en hund som mår riktigt bra på alla sätt. En hund som fått tillbaka ett fint liv och ett liv där han kan vara hund. Veterinären har fått en stjärna på himlen av mig. Varför investerar man så mycket känslor i en hund? Mina tre hundar är fantastiska och mycket älskade. Tre olika individer med sina personligheter. Blåöga är en mycket unik hund och har en speciell historia. Kanske berättar jag om den någon gång... 


SÅ GOTT det känns och vilken ÖGONFRÖJD  det är att se hans pigga ögon när han mitt i min fotosession kommer och vill vara med i fotograferingen. 


Vill du se de andras tolkningar eller vara med i fotoutmaningen Vänner Emellan? Gå då in på Maria O blogg Creating Memories eller på Kristinas blogg Mamma med ambitioner.

lördag 25 april 2015

Lördag och förrådsröjning

Lördag - blåsig och kall med solsken. Kändes nästan som om vinden gick in i märgen när jag tog en lite längre tur med hundarna. Fy vilken snålblåst! Som en höstdag och en kopp choklad värmde skönt när man kom inomhus igen.


Idag har jag en riktigt förrådsröjningsdag. Vänder ut och in på allt. Ingenting som jag kan påstå tillhör de roligare sakerna. Men det finns en riktigt positiv sak - jag röjer ur - ordentligt!!!


Den här våren har gett mig ännu mer kreativitets energi. Jag är en person med mycket energi och just nu lite extra. Inspirerad av er bloggare och era fina kommentarer, underbara vänner och arbetskamrater. Extra roligt när man ser att nu börjar det också hända saker i rabatterna. Krokusarna är inte längre knoppar utan snart utblommade. Syrenen har fått små gröna knoppar och sälgen blommar för fullt.


Kreativitetsenergi får man också av inspirerande tidningar och det nya från igår - pinterest. Allt vackert samlat i en liten app. Och faktiskt att man får en hel del energi av att bli av med saker, att rensa ur. Många böcker har rensats ut. Böcker som bara står och samlar damm. Istället har jag sökt reda på mina inredningsböcker, några hantverksböcker och andra böcker med inspirerande fotografier. 

En inredningsbok har jag verkligen sökt och hittade den för ett par dagar sedan. Överlycklig! En bok som jag köpte för ca tio år sedan och som handlar om att inreda med färg. Den innehåller nio stycken paletter med kalla och varma färgskalor. Genom att inreda  kallt eller varmt och inom en palett skapas en fin harmoni. 


Jag får nog fortsätta röjningen i morgon, men ikväll när jag tar paus, ska jag njuta av palettboken. Börja skissa och drömma.

fredag 24 april 2015

Ett kort - ett minne

Ett vackert bröllopsfoto på mina två saknade föräldrar. Ett kort på två personer som aldrig hann glädjas åt den härliga tid det kan vara att bli pensionär. Den ena somnade in för sju år sedan och den andra i år. Alldeles för unga. En vacker kärlekshistoria där de aldrig någonsin somnade utan att säga godnatt till varandra - även om det skilde hela Atlanten. Två älskande som första gången möttes på Jokkmokks marknaden.


Hos båda var jag i flera veckor i deras sista tid i livet. Varje dag, varje kväll och många nätter. Fanns där och kunde inte göra så mycket än att bara hålla den stilla handen som låg där, ge en kram och finnas vid sidan. Att finnas tillhands till två mycket viktiga och älskade personer i mitt liv. Finnas till hands och hålla sällskap i en annans människas vistelse i dödens väntrum. 


I rummet fyllt med prydnadsänglar blir allt plötsligt stilla. En vacker och godhjärtad ängel flyger sin väg till evighetens himmel. Hem till sitt paradis och till den eviga kärleken. Älskad och saknad.


Tid är det finaste du kan ge till någon. Den blir till ett minne som lever kvar i ditt hjärtan!/Helena

Dagarna tillsammans och många gånger i tystnad lyfter minnen så tydliga att det blir som att titta på ett kort. Tillsammans minns man och återupplever händelser som en gång skett. När stillheten kommer önskar man att få vrida tiden tillbaka till de gemensamma minnena. Att minnas tillsammans, hålla handen, ge en kram och stryka handen över pannan... bara en gång till...

~Livets tystnad~ 

Lyssna på tystnaden,
vad säger den?
Tystnaden kan säga allt eller inget.
Det kan vara en öronbedövande tystnad
eller den kan säga mer än man vill höra.
Tystnaden kan ställa frågor,
men även svara på
de frågor man har.
Tystnaden är lika
magisk som livet, 
snälla kan jag få lyssna på tystnaden...
Bara en gång till...

http://erikasireeni.blogg.se/2015/april/onsdagsdikt.html


Dagarna i början på februari innebar snö och blåst. När dagen kommer för att säga farväl spricker hela himlen upp och det blir en vacker vintervit februaridag med strålande sol som gnistrar i den vita snön. När vi står där alla tillsammans och tagit farväl säger en till mig. Vet du - i dag är det Jokkmokksmarknad. Nu möts de igen precis som de gjorde en gång i sin ungdom. Och jag tänker att i all min sorg finns det något oändligt vackert. Nu behöver de aldrig mer gå och lägga sig utan att säga godnatt till varandra. 

Det här är min tolkning i Fröken fotos fotoutmaning tema kort. Vill du vara med eller se de andras tolkningar? - Klicka här!

torsdag 23 april 2015

En efterlängtad dag

För ganska precis två år sedan blev jag tvungen att skaffa en ny mobiltelefon. Konstigt att uttrycka blev tvungen, men att vara utan mobil idag är ungefär som att inte ha med sig plånboken. Totalt ställd, det finns ju inga telefonautomater längre... Det visade sig att kameran i mobilen fungerade bra och plötsligt hade ett fotointresse väckts. Efter ett år och med elva tusen tagna foton med mobilen som kom en systemkamera in i mitt liv. En systemkamera som jag nu nött på i ett år med, nästa exakt på dagen. En av de viktigaste personer i mitt liv hade hört mina drömmar och systemkameran blev plötsligt en verklighet.


Tillägnat en av de viktigaste personerna i mitt liv.

Bloggandet och fotograferandet gjorde att jag under dryga året haft det roliga nöjet att vara med i fotograferingssammanhang och fotoutmaningar. Just nu håller jag den aktiviteten lite lågt, bland finns inte tid till allt och då måste man prioritera. Detta spännande blogg- och fotosammanhang har resulterat i att jag till sommaren ska träffa några av de andra och gå en fotokurs. Otroligt spännande, roligt och massor med längtan att under fem dagar bara få prata foto, fotografera och upptäcka fotograferandets värld. Jag har fortfarande inte läst instruktionsboken till kameran, men idag fotograferar jag helt manuellt. Jag har fotat, prövat och prövat och... prövat ta åtskilliga foton, testat inställningar och raderat foton. Många tusen bilder har det blivit.


Nyfiken som jag är blev det också en hel del upptäcksfärder i naturen i somras för att försöka fånga älgar och andra vilda djur på bild. Vid ett tillfälle elva älgar på femton minuter och sedan fyra älgar till inom loppet av en timme. Efter det tillfället växte en stor längtan och ny dröm om ett teleobjektiv. Igår blev den drömmen sann. Jag har inte prövat teleobjektivet än, men jag måste ha sett ut som ett lyckligt barn i en leksaksaffär. Vid entrén satt en äldre man, log glatt när han såg mig och önskade mig lycka till. Jag insåg att hela jag gick ut ur affären med ett stort brett leende och lyckliga ögon. 

onsdag 22 april 2015

Att tänka stressfritt

Det här är ett inlägg från min gamla blogg som blivit mycket uppskattat. Jag tänkte att jag delar med mig det igen.

I Expressens hälsobilaga (läs artikeln här) för några månader sedan lyfter de fram åtta olika fällor till att stressen i livet ökar. Och visst har vi idag stressiga liv, men jag tror att det hade man förr också fast på ett annat sätt. För ett par hundra år sedan var inte stressen att hinna allt och ha det perfekta livet. Då var stressen överlevnad, att ha mat på bordet, se till att det fanns ved att värma upp timmerhuset när det var -15 grader kallt ute, att hinna sy varma kläder till vintern, hugga in veden, hoppas på att det inte blev missväxt... Idag handlar det om att hinna med de krav jobbet ställer, hinna träna, hinna laga den perfekta och hälsosamma maten, hinna ha det senaste i inredning och rätt snitt på kläderna, hinna att jobba ihop till den där utlandsresan för att alla andra åker utomlands, hinna umgås med vänner...


Sammantaget är det svårt att hinna allt då dagen bara har tjugofyra timmar och någonstans i allt detta behöver vi några timmars sömn. Jag tycker att artikeln sammanfattar det hela så bra och något som många av oss behöver tänka på:

  • Skriv en prioriteringslista om vad du upplever att du måste hinna, gör det viktigaste första och stryk det som kan plockas bort - då blir det mindre ont om tid.
  • Välj inte bort aktiviteter du mår bra av - de ger ett mervärde och extra energi.
  • Oroa dig inte för framtiden - träna på mindfulness - Carpe momentum (mitt favorituttryck som betyder fånga stunden).
  • Lär dig säga nej och fundera vad som är viktigt i ditt liv.
  • Sätt upp små mål för det som är viktigt istället för att skjuta upp det på framtiden och tänka sen.
  • Sluta jämföra ditt liv med andras.
  • Oroa dig inte för sådant du inte kan påverka utan lägg energi på det du faktiskt kan påverka och göra.
  • Släpp kontrollbehovet - tänk att det kommer ordna sig.

tisdag 21 april 2015

Vårljus i vindstrappan

Igår kändes det som en härlig varm vårdag. En av de stora njutbara stunderna på dagen är när morgonens solljus skiner in genom fönstret i vindstrappan. Här kan jag stå länge och bara vara lycklig. Lite fånigt, eller hur?


Trappan har fått behålla sitt originalutseende. Röda kanter med en ljus, gråvit plastmatta på trappstegen och gamla eklister. Charmigt på sitt sätt. Först tänkte jag måla trappen vit, men ändrade mig. Om det är det som kallas hemmablind eller vana, men jag gillar verkligen trappan som den är - i sitt originalskick. 


Väggarna var en gång i tiden mörkgröna, men den förre ägaren målade om genom att pensla över med vit färg. Det gör att vi har en alldeles ljuvlig ljus ljus pastellgrön färg i hallen och trapphuset. Så ljus att man oftast inte uppfattar det. 


Här under våren köpte jag en ny tavelram. Tänker att jag ska sätta in nio bilder jag själv har fotograferat. Just nu, medan jag inte har satt in fotografier, klippte jag ut bilder med enhetlig färgskala från olika inredningstidningar och satt in i ramen. Jag tror att jag ska försöka göra en fotoserie med detaljer från huset och sätta in i ramen. Längre fram får jag återkomma med ett inlägg och visa hur det blev.