fredag 24 april 2015

Ett kort - ett minne

Ett vackert bröllopsfoto på mina två saknade föräldrar. Ett kort på två personer som aldrig hann glädjas åt den härliga tid det kan vara att bli pensionär. Den ena somnade in för sju år sedan och den andra i år. Alldeles för unga. En vacker kärlekshistoria där de aldrig någonsin somnade utan att säga godnatt till varandra - även om det skilde hela Atlanten. Två älskande som första gången möttes på Jokkmokks marknaden.


Hos båda var jag i flera veckor i deras sista tid i livet. Varje dag, varje kväll och många nätter. Fanns där och kunde inte göra så mycket än att bara hålla den stilla handen som låg där, ge en kram och finnas vid sidan. Att finnas tillhands till två mycket viktiga och älskade personer i mitt liv. Finnas till hands och hålla sällskap i en annans människas vistelse i dödens väntrum. 


I rummet fyllt med prydnadsänglar blir allt plötsligt stilla. En vacker och godhjärtad ängel flyger sin väg till evighetens himmel. Hem till sitt paradis och till den eviga kärleken. Älskad och saknad.


Tid är det finaste du kan ge till någon. Den blir till ett minne som lever kvar i ditt hjärtan!/Helena

Dagarna tillsammans och många gånger i tystnad lyfter minnen så tydliga att det blir som att titta på ett kort. Tillsammans minns man och återupplever händelser som en gång skett. När stillheten kommer önskar man att få vrida tiden tillbaka till de gemensamma minnena. Att minnas tillsammans, hålla handen, ge en kram och stryka handen över pannan... bara en gång till...

~Livets tystnad~ 

Lyssna på tystnaden,
vad säger den?
Tystnaden kan säga allt eller inget.
Det kan vara en öronbedövande tystnad
eller den kan säga mer än man vill höra.
Tystnaden kan ställa frågor,
men även svara på
de frågor man har.
Tystnaden är lika
magisk som livet, 
snälla kan jag få lyssna på tystnaden...
Bara en gång till...

http://erikasireeni.blogg.se/2015/april/onsdagsdikt.html


Dagarna i början på februari innebar snö och blåst. När dagen kommer för att säga farväl spricker hela himlen upp och det blir en vacker vintervit februaridag med strålande sol som gnistrar i den vita snön. När vi står där alla tillsammans och tagit farväl säger en till mig. Vet du - i dag är det Jokkmokksmarknad. Nu möts de igen precis som de gjorde en gång i sin ungdom. Och jag tänker att i all min sorg finns det något oändligt vackert. Nu behöver de aldrig mer gå och lägga sig utan att säga godnatt till varandra. 

Det här är min tolkning i Fröken fotos fotoutmaning tema kort. Vill du vara med eller se de andras tolkningar? - Klicka här!

20 kommentarer:

  1. Saknar de där orden <3

    Ha en fin helg!

    SvaraRadera
  2. Jag tror på ödet... när min mamma gick bort så fanns tecken runt oss.. tror säkert att dom möttes igen

    Trevlig helg
    Kram Sandra

    SvaraRadera
  3. Vad vackert du skriver om kärlek, sorg och saknad.

    SvaraRadera
  4. Gripande! Torkar bort en tår och tänker på de mina. Måste ta mig tid och berätta hur mycket de faktiskt betyder. Trevlig helg! / Birgitta

    SvaraRadera
  5. Så fantastiskt vackert och gripande. Får en enorm längtan att ringa mina föräldrar.
    Jag gör det ikväll och berättar hur mycket de betyder för mig.
    Tack för vackra ord denna fredag.
    Kram
    Annie

    SvaraRadera
  6. Vilket fint inlägg, blir alldeles berörd

    Kram Kajsa

    SvaraRadera
  7. Så vackert, så skört och så fyllt av kärlek.
    Det är klart att dom möttes igen. Kärleken är oändlig och hos dom, evig.

    Kram Hannis

    SvaraRadera
  8. Så vackert, så sorgset, så fint! Så mycket kärlek i ditt inlägg! Självklart har de varandra nu. Och Jokkmokks marknad kommer alltid ha en speciell innebörd för dig.

    Och så roligt med nytt objektiv! Mitt teleobjektiv går till 270 och det är jag nöjd med, än så länge. Kommer väl en dag jag vill ha ännu längre. Just nu vill jag gärna ha ett macroobjektiv.

    SvaraRadera
  9. Så otroligt vacker inlägg! Blir väldigt berörd<3
    Kram
    Suz

    SvaraRadera
  10. Vilket rörande inlägg. Och så vackert samtidigt som det är fruktansvärt sorgligt!
    Hoppas att du finner tröst i att dom är tillsammans nu!
    Stor kram!

    SvaraRadera
  11. Vad du skriver fint. Blir lite tårögd där jag sitter.
    Min mormor dog förra året 96 år gammal och helt färdig med sitt liv. Det går så klart inte jämföra med någon som dör för ung, men hon dog på min morfars födelsedag. Det kändes trösterikt på något sätt. Min 9 åriga brorsdotter rittade en fantastisk teckning där min mormor (hennes farmorsmor) stod med kappa, hatt och resväska redo att resa. Uppe bland molnen fanns änglar med alla olika hudfärger och så framför allt min morfar som väntade. <3

    SvaraRadera
  12. Så otroligt fint och känslosamt bidrag. Ha en fin kväll Kram Pernilla

    SvaraRadera
  13. Vackert, romantiskt och sorgligt, men visst stämmer det att "störst av allt är kärleken"!
    /Anna
    Http://www.annapannapuff.se

    SvaraRadera
  14. Vilken fin tolkning, om än sorglig.
    Fin helg till dej!

    SvaraRadera
  15. Vilken fin tolkning av temat även om det finns sorg med.

    Kram Jenny

    SvaraRadera
  16. Otroligt vacker tolkning av fototemat och Vilken sorglig berörande berättelse !!
    Stor kram till dig
    Sanna

    SvaraRadera
  17. Håller med alla andra ....Det är så vackert skrivet.....får mig att tänka på min far som varit borta länge...och min mor som finns kvar här hos oss,,,men som en gång får de mötas igen

    SvaraRadera
  18. Vackert och känslosamt! Tack för att du delade med dig.
    stor kram till dig, Malin

    SvaraRadera
  19. Tusen tack för att du delade min dikt :) <3 Kram <3

    SvaraRadera
  20. Vackert och sorgligt <3 och klokt! Tid med varandra är viktigt, det är vad som stannar kvar hos en. Mycket tänkvärt inlägg!
    Kram

    SvaraRadera

Så roligt att du är här och tack för att du lämnar en fin hälsning! Jag önskar dig en underbar dag! ♥