söndag 26 april 2015

Så gott... att Blåöga mår bra nu

Så gott det känns att efter allt som varit med min kära Blåöga mår han nu SÅ GOTT! Det värmer i hjärtat att vi nu vet, tack vare en helt fantastisk specialist och veterinär, att vi får behålla honom några år till och några år där han får må riktigt bra. Idag skulle jag fotografera dessa tulpaner, men han ville vara med. Egentligen hade jag tänkt göra ett inlägg på en smaskig tårta som Vänner Emellans tema Så gott, men ändrade mig efter jag sett min fotoserie blandat med Blåöga och tulpaner. Den svartvita bakgrunden får symbolisera en resa mellan hopp och förtvivlan.

Blåöga - en unik hund
För er som följt mig på min gamla blogg får nu en upprepad berättelse om alla turer mellan hopp och förtvivlan, men också att hamnar man hos rätt veterinär kan ibland resan vändas till en glädjens tur. 


Den 22 januari förra året ändrades lunchrastningen till en lång resa. Efter rastningen började Blåöga bete sig underligt och jag upptäckte att det rann blod strax under svansfästet. Vi fick en akuttid hos en veterinär och efter ett par timmar åkte jag därifrån med än mer oro. Två dagar senare fick jag lämna in honom igen för en mer omfattande undersökning och biopsier på flera ställen från svalg till tarm. 


Beskedet som kom en vecka senare var att det inte fanns något att göra, men att vi kunde ge honom en dräglig tillvaro under vissa förutsättningar. Inte anstränga honom och inte utsätta honom för att bli varm... I norrländska januari går det bra, men hur blir det till sommaren och värmen? Och hur gör man med en hund som har inbyggd turbo?


En varm och solig vårdag i den gamla hästhagen ställdes allt på sin spets. Efter flera andnödsattacker och en hund som inte klarade av att gå bar jag honom gråtandes hem med de två andra hundarna gåendes bakom mig. De förstod att det var något på tok - matte bär aldrig Blåöga. Och naturligtvis kände alla tre att jag var ledsen. Jag insåg att jag nu stod inför ett mycket jobbigt beslut. Om det blir så här en varm vårdag - vad händer en stekhet sommardag?


Genast började jag kontakta bekanta med hund och ställde frågan -Vet du någon veterinär som är specialiserad på andningsvägar? Jag fick flera alternativ på en sträcka på 30 mil. Flera gav mig samma namn så jag valde att ringa dit. 


Efter många besök, medicineringar, motgångar, framgångar och kirurgiskt ingrepp är han nu över ett år senare en hund som mår riktigt bra på alla sätt. En hund som fått tillbaka ett fint liv och ett liv där han kan vara hund. Veterinären har fått en stjärna på himlen av mig. Varför investerar man så mycket känslor i en hund? Mina tre hundar är fantastiska och mycket älskade. Tre olika individer med sina personligheter. Blåöga är en mycket unik hund och har en speciell historia. Kanske berättar jag om den någon gång... 


SÅ GOTT det känns och vilken ÖGONFRÖJD  det är att se hans pigga ögon när han mitt i min fotosession kommer och vill vara med i fotograferingen. 


Vill du se de andras tolkningar eller vara med i fotoutmaningen Vänner Emellan? Gå då in på Maria O blogg Creating Memories eller på Kristinas blogg Mamma med ambitioner.

15 kommentarer:

  1. Åh vilken historia , det är tungt när våra fyrbenta familjemedlemmar inte är krya. Hoppas Blåöga får många fina år. Åse

    SvaraRadera
  2. Jag blev glad när jag läste ditt inlägg. Glad för att jag förstår att Blåöga har den bästa matte hon kan önska sig. Tyvärr har jag varit tvungen att lämna min lille Santos i dagarna, men jag försöker bara tänka på allt kul vi haft tillsammans och att han nu har det lugnt och skönt. Kram

    SvaraRadera
  3. Vilken underbar tolkning. Visst är våra hundar något stort i våra hjärtan. Förstår din oro i allt. Skönt det rätt ut sig till det bästa. Ha en fin dag Kram Pernilla

    SvaraRadera
  4. Det är gott för hjärtat nära nära och kära mår bra (tvåbenta som fyrbenta)!
    Han ser verkligen cool ut med sitt blå öga :)

    SvaraRadera
  5. Åh, vilken fin tolkning med tillhörande historia! Och vilka vackra ögon, klart de går rakt in i hjärtat!

    SvaraRadera
  6. Vilken solskenshistoria ! Djuren är ju så försvarslösa när de blir sjuka och inte kan förmedla sig som vi ...

    SvaraRadera
  7. Vilket fint inlägg och vilken lycka att lilla Blåöga mår bra igen! Blir faktiskt nyfiken på Blåögas historia och får kanske läsa om den på din blogg en dag.
    Kram Maria

    SvaraRadera
  8. Minns din förtvivlan då för ett år sedan... vet ju att allt ordnade sig till det bästa och jag är så glad för din skull... och för Blåögas :)
    Fina bilder med prickar och tulpaner och Blåöga...
    Kram

    SvaraRadera
  9. Förstår din lättnad. Skönt att allt gått bra!

    SvaraRadera
  10. Åh vad skönt! Kan verkligen förstå din lättnad! Och vilka söta ögon! MH:t gick fint i dag. En av figuranterna ville ta med Imra hem för hon blev helt förälskad i mitt lilla yrväder! :)

    SvaraRadera
  11. Nu gråter jag! För de där fyrbenta så är man beredd att göra allt.
    Fina, fina blåöga! Tack och lov för bra veterinärer som inte ger upp.
    Så härligt att läsa.
    Kram Hannis

    SvaraRadera
  12. Vilket fint inlägg med stora känslor! Jättefin tolkning och jättefina bilder! Önskar dig en fin söndag! Kram Lena

    SvaraRadera
  13. Så vackert namn "Blåöga" och underbar ser han ut. Ljuvliga bilder du bjuder på. Poetiska.
    Önskar en fin vecka!
    Kram / RosMarie

    SvaraRadera

  14. Så skönt att det ordnade sig så bra för er lilla Blåöga
    och att ni får många fina dagar tillsammans.
    Det är så oroligt när de inte mår bra,
    man vill ju att de ska ha det bäst, helt enkelt <3

    Ha det gott!


    SvaraRadera
  15. Vilket fint och rörande inlägg! Blåöga är helt underbar, likaså dina foton. Förstår din oro och din glädje. Har ju precis tagit bort en av våra katter. Så tomt när jag öppnar linneskåpet där han brukade ligga bland handdukar och lakan... De blir ju familjemedlemmar. Glad att det gått bra för Blåöga!

    SvaraRadera

Så roligt att du är här och tack för att du lämnar en fin hälsning! Jag önskar dig en underbar dag! ♥