måndag 1 juni 2015

Tacksamhet - Att fylla bägaren full...

Den här vardagsbetraktelsen finns i olika varianter och med lite olika slut. Jag har försökt hitta källan till berättelsen, men hittar den inte. Den här varianten har jag lånat från bloggen Vardagsbetrakelser , men gjort några förändringar.

En stor glasburk och två koppar kaffe;
När saker och ting i Ditt liv nästan blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg glasburken och två koppar kaffe. 

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor burk av glas och började fylla den upp till kanten med stenar. 


Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det. Då lyfte professorn upp ett dricksglas med småsten och hällde i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan de större vita stenarna. Återigen frågade professorn studenterna om burken var full. De höll med om att den var det. Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken.


Naturligtvis fyllde sanden upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Studenterna svarade med ett enhälligt "ja". Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.


" Nu", sa professorn medan skratten klingade ut, "vill jag att ni påminns om att den här glasburken representerar ert liv. De stora stenarna representerar de viktiga sakerna. Familjen, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv".


"Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som ett hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat - småsakerna. Om ni lägger sanden i burken först", fortsatte professorn, "går det varken att få plats med de större stenarna eller småsten. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig".


"Så... var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om "de stora stenarna först" - saker som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand."


En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.

Professorn log. "Jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er; att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän."


Den här veckans tacksamhets glimtar är;
Att Gokillen inte behövde lida mer än nödvändigt.
Min fantastiska veterinär. 
Några riktigt fina arbetskamrater.
Studenttiden som närmar sig.
En fantastisk morsdagspresent.
Ätit pavlova för första gången - mums! - med lemon curd.
Kaffe med vänner.
De vackra liljorna som kom med blombud.
Alla fina och tröstande kramar här på bloggen när Gokillen somnade in.
De rara kommentarerna här på bloggen om mina fotografier. De värmer så mycket då jag bara har haft systemkamera i drygt ett år.

Vill du vara med i Eva Trillians utmaning Tacksamhet eller se vad andra har skrivit? - Klicka här!

14 kommentarer:

  1. Den där professorn var inte dum han! ;)
    Men han har naturligtvis rätt.
    Intressant och vacker tolkning av livet!
    Hoppas tyngden har lättat något i hjärtat!
    Ha en jätte fin kväll. ♡
    Kram Susanne

    SvaraRadera
  2. Har hört den innan men så värd att upprepas..många gånger för hur än man vet glömmer man fort…
    Skönt att han inte han lida mer än nödvändigt, och att det var bra veterinärer så viktig i den stunden.
    kopp kaffe med vänner ska man alltid ta sig tid för som sagt :)
    KRAM

    SvaraRadera
  3. Tack för att du påminner så fint i ord om livet.Man behöver stanna upp och tänka på vad som är viktigt.Att prioritera rätt är inte alltid så lätt...ibland går det bara för fort.
    Och din lilla hund som har lämnat detta livet .Det tar tid innan man fattar att det har hänt.En kär vän har vandrat över regnbågsbron till andra stranden.....
    Kram Margareta

    SvaraRadera
  4. Mmm det är fascinerande det där, det att man oftast behöver vara med om något väsentligt för att förstå att livet är det som pågår här och nu. Tråkigt med din hund!

    SvaraRadera
  5. Den är så bra den där liknelsen över livets alla göromål. Den tål man bli påmind om både lite nu och då!
    Pavlova med lemon curd låter himmelskt gott!
    Önskar dig en fin fortsättning på första veckan i 2015 års första sommarmånad - nu ska vi bara ha lite sommar också! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo - flytten :) Jag flyttat mitt kontor från en församlingslokal till en annan. 7 km. Vansinnigt med grejer ;) (det har man väl alltid när man flyttar känns det som) - och det kommer att bli så bra när det bara är gjort!

      Radera
  6. Vilken fin och smart och sann berättelse.
    Tack för att du delade med dig
    Kram
    Annie

    SvaraRadera
  7. Jag läste för några dagar sedan berättelsen på en annan blogg. Den är så sann och tänkvärd så jag skrev genast ut den för att ta fram när det känns nödvändigt med några ord om livet.
    Ha det fint!
    Kram Eva

    SvaraRadera
  8. Jag älskar den historian.
    En påminnelse om dom olika möjligheterna i hur vi kan se på livet.
    Det är fint!
    Kram Hannis

    SvaraRadera
  9. Underbar berättelse. Precis så är det! Jag har en annan ledstjärna... Du ska putsa dina guldklot, dvs sköta om det som är viktigt för dig i livet, familj, vänner... ungefär som de stora stenarna i burken.

    Ha det gott!
    Kramar från Eva-Mari

    SvaraRadera
  10. Så sant...så sant,hört den förut & älskar den ♡ ...
    Ha det riktigt riktigt gott du fina/Kramar om!

    SvaraRadera
  11. Det är så sant som det är sagt! Den här liknelsen är verkligen bra och något vi alla behöver tänka på. Att fylla burken på rätt sätt!
    Allt gott till dig!
    Kram, Ann

    SvaraRadera
  12. Den historian har jag hört flera gånger men den är så bra så att den är värd att höra många gånger fler!! Fina (och lite sorgliga) saker på din lista! Kram

    SvaraRadera
  13. Tänk att jag har hört den men trots att jag visste vad det handlade om tog jag inte till mig den ..tyckte det var så jag försökte göra :( men nä ... Min kropp visade mig annat.. Och nu verkligen började jag gråta när jag läste ...insikt vad man inte gör gör väldigt ont !! Tack finaste Helena ! Älskar texten fortfarande men nu måste jag bara få in i hjärnan vad som faktiskt är viktigt !!!!
    ❤️❤️❤️
    Sanna

    SvaraRadera

Så roligt att du är här och tack för att du lämnar en fin hälsning! Jag önskar dig en underbar dag! ♥