lördag 10 september 2016

Finaste Blåöga - jag saknar dig

Mer än en vecka har gått och orden är svåra att formulera. Känslorna som finns är starka. Tomheten, saknade och oändligt älskad denna unika lilla hund var och fortfarande är.  


Jag har funderat om och hur jag ska skriva det här inlägget. Det är svårt. Så mycket som man vill skriva samtidigt saknas orden. Finaste Blåöga somnade in i fredags. För en vecka sedan. Hjärtat orkade inte längre. Och det gick så fort samtidigt inte.


Nästa månad skulle han fyllt sju år. En unik hund som berörde de människor han träffade. Han hade en förmåga att sätta ett speciellt tassavtryck hos de människor han mötte. Av orden på facebook när jag berättade visar också på hur vissa hundar berör mer än andra. Han tillhörde de som berörde mer.

Blåöga som åtta veckor gammal valp
Blåöga älskade alla och visade aldrig under sina år ilska eller irritation mot människor. Inte ens som valp. När någon kom som han kände gnydde han av glädje. Det fanns en mjukhet och mildhet hos honom som är svår att förklara. Men han berörde. En slags inbyggd klokhet.

Bild lånad från min gamla/andra blogg www.sciencehelena.wordpress.com
Livet startade inte på bästa sätt och den historien stannar oskriven. Men när han kom till mig som åtta veckor gammal valp hade han en tarm som blödde, öroninflammation och luktade riktigt illa. Vår start tillsammans blev veterinärkontakt och en valp som var vettskrämd för ljud. Hos oss fann han oändligt med kärlek och tålamod. 


Snart mådde kroppen bra och ljuden var inte otäcka längre. När han var fem månader dog vår andra hund och en gripande händelse kan du läsa i inlägget Grattis Blåöga. När Blåöga var ett år gammal flyttade Gokillen hem till oss. I inlägget i Lilla hjärtat - i sorg och saknad kan du läsa om Gokillen och Blåöga.

Foto från min gamla blogg 
Blåöga var speciell. Unik med sitt blåa öga som gav honom ett alldeles speciellt uttryck. Vid två års ålder insåg jag att han hade blivit döv. Från början trodde jag att det handlade om unghundsnyck. Att inte vilja lyssna så där som hundar gör i en viss ålder. Men plötsligt av en händelse i skogen så insåg jag att han faktiskt inte hade hört. I den vevan flyttade Mysfarbrorn hem till oss som då var i ett akut behov av ett nytt hem.


När Blåöga var liten hade jag tränat mycket ögonkontakt och när han nu saknade hörseln gick det lätt att på bara några veckor träna om de mest använda ljudkommandon som sitt, ligg, stanna kvar, varsågod och några trick till handkommandon. Blåöga visade genast ett stort intresse när vi åter hittat ett sätt att kommunicera med varandra genom handtecken. 


Det som var svårare var inkallning på långt håll då han hade fokus på något annat. Mysfarbrorn visade sig bli en fin länk mellan oss i början genom att han sprang och puffade till i Blåöga för att han skulle förstå att jag kallade. 

Bild från min gamla blogg. Ett urklipp från tidningen Härlig Hund.
I den vevan såg jag att man kunde skicka in till tidningen Härlig Hund och fråga om träning. Min fråga kom med som nästan två tredjedelar av en sida. Så mycket kredit jag fick och svaret att det jag hade kvar var själva finliret. Så glad jag var. 

Bild från min fotoblogg
Att träna en döv hund finns det väldigt lite skrivet om så där var det mer att tänka att hundar använder själva kroppsspråk och jag studerade mycket hur samspelet mellan mina tre hundar var för att använda mig av det. 


Blåöga fick följa med mig i skogen redan som liten. Han byggde upp och fick en mer muskulös och kraftfull kropp för att vara av rasen. Dessutom en spårnos. Han fick gå en viltspårskurs och visade sig ha bra anlag för att spåra älg. Även vid något tillfälle fick han pröva nosa på björnspillning och visade vara helt orädd för den doften.

Blåöga nosar på björnspillning (foto från min gamla blogg)
Som ung hund sprang han jämnt och när han var tillräckligt gammal fick han börja följa med på cykelturer. Han älskade att få sträcka ut sin kropp. För tre somrar sedan fick han plötsligt jobbigt med andningen vid en cykeltur. 


Han verkade inte orka. Så vi avbröt cykelturen och promenerade i sakta takt hem. Jag skyllde då på att även om det var svalt när vi cyklat hade det varit några varma dagar som nog hade tagit på krafterna.  
Blåöga förra hösten
Det var det första tecknet på den sjukdom han bar på. Så småningom fick jag veta att även hans dövhet berodde på samma sjukdom. En sjukdom som förändrar de inre systemen genom att det bildas förtjockningar. Tack vare en fantastisk veterinär fick han många fina år där han mestadels av tiden mått riktigt bra. Jag känner en stor varm tacksamhet till den veterinären.
Blåöga på som favoritplats
Sista tiden visste vi att vi bara hade Blåöga till låns. Hjärtat hade börjat protestera. Promenaderna blev kortare och han sov mest. Ibland glimtade hans forna energi fram. Dock bara för en stund.

Blåöga på sin favoritplats. Foto från i somras.
Många fina stunder utomhus har jag haft med honom och de andra hundarna. Och nog märktes det också på Mysfarbrorn att han visste att Blåöga var sjuk. Liksom på Diesel som vid ett tillfälle gjorde mig uppmärksam att Blåöga mådde riktigt dåligt. Även om han ibland glimtade till och sprang och lekte med de andra två.


Jag har lärt mig massor av Blåöga. Framför allt konsten att kommunicera med en döv hund. Och glädjen att få möta denna unika fyrbenta vän. Förra måndagen försämrades han tvärt. Hjärtat orkade inte längre.

♥ Kärlek 
Det är efter en vecka fortfarande svårt att prata om honom utan att tårarna kommer. I natt tittade han förbi i en dröm. Lilla fina Blåöga. Nu väntar vi på att han ska komma hem igen. För att få vila på sin favoritplats. 

Älskade Blåöga 

"While there are many different roads that we take in life, it is those that walk beside us that make the journey worthwhile. My loved Blue Eye - althrough your bed is empty, and our long walks are no more, I thank Lord for our journey that keft your paw prints on my heart. Love and miss you my unique blue eyed cavalier."

onsdag 7 september 2016

Ett litet livstecken...

Det har varit tyst här länge. Tack för att små frågor om hur det är med mig och hundarna, rader om att mina inlägg här på bloggen är saknade och om önskan att jag ska starta upp hållbar livsstil igen. Värmer i hjärtat. ♥ En härlig valp full av energi och klipskhet flyttade hem till oss. Namnet Diesel passade mycket bra. Det är en liten... eller snarare en stor kille full av bränsle och energi. Precis så där som jag ville ha det.  Sedan har jag också i sommar fotograferat produktfoton åt ett lokalt företag som producerar ekologiska produkter. Tänker att det ska jag också berätta mer om i ett inlägg.


En stor bidragande orsak till den totala bloggtystnaden är att Blåögas hälsa har vacklat rejält under sommaren. Saker ändras och gör att man behöver tänka tyst. Ta vara på tiden och fokusera på det som är viktigast då man vet att en förändring i livet är på gång. Jag har försökt formulera ett inlägg om det, men det har liksom kommit av sig. Jag har nu ett inlägg om Blåöga som jag börjat med... Och så småningom ska jag också försöka posta det. Tack igen för alla små meddelanden här. De värmer. ♥