lördag 10 september 2016

Finaste Blåöga - jag saknar dig

Mer än en vecka har gått och orden är svåra att formulera. Känslorna som finns är starka. Tomheten, saknade och oändligt älskad denna unika lilla hund var och fortfarande är.  


Jag har funderat om och hur jag ska skriva det här inlägget. Det är svårt. Så mycket som man vill skriva samtidigt saknas orden. Finaste Blåöga somnade in i fredags. För en vecka sedan. Hjärtat orkade inte längre. Och det gick så fort samtidigt inte.


Nästa månad skulle han fyllt sju år. En unik hund som berörde de människor han träffade. Han hade en förmåga att sätta ett speciellt tassavtryck hos de människor han mötte. Av orden på facebook när jag berättade visar också på hur vissa hundar berör mer än andra. Han tillhörde de som berörde mer.

Blåöga som åtta veckor gammal valp
Blåöga älskade alla och visade aldrig under sina år ilska eller irritation mot människor. Inte ens som valp. När någon kom som han kände gnydde han av glädje. Det fanns en mjukhet och mildhet hos honom som är svår att förklara. Men han berörde. En slags inbyggd klokhet.

Bild lånad från min gamla/andra blogg www.sciencehelena.wordpress.com
Livet startade inte på bästa sätt och den historien stannar oskriven. Men när han kom till mig som åtta veckor gammal valp hade han en tarm som blödde, öroninflammation och luktade riktigt illa. Vår start tillsammans blev veterinärkontakt och en valp som var vettskrämd för ljud. Hos oss fann han oändligt med kärlek och tålamod. 


Snart mådde kroppen bra och ljuden var inte otäcka längre. När han var fem månader dog vår andra hund och en gripande händelse kan du läsa i inlägget Grattis Blåöga. När Blåöga var ett år gammal flyttade Gokillen hem till oss. I inlägget i Lilla hjärtat - i sorg och saknad kan du läsa om Gokillen och Blåöga.

Foto från min gamla blogg 
Blåöga var speciell. Unik med sitt blåa öga som gav honom ett alldeles speciellt uttryck. Vid två års ålder insåg jag att han hade blivit döv. Från början trodde jag att det handlade om unghundsnyck. Att inte vilja lyssna så där som hundar gör i en viss ålder. Men plötsligt av en händelse i skogen så insåg jag att han faktiskt inte hade hört. I den vevan flyttade Mysfarbrorn hem till oss som då var i ett akut behov av ett nytt hem.


När Blåöga var liten hade jag tränat mycket ögonkontakt och när han nu saknade hörseln gick det lätt att på bara några veckor träna om de mest använda ljudkommandon som sitt, ligg, stanna kvar, varsågod och några trick till handkommandon. Blåöga visade genast ett stort intresse när vi åter hittat ett sätt att kommunicera med varandra genom handtecken. 


Det som var svårare var inkallning på långt håll då han hade fokus på något annat. Mysfarbrorn visade sig bli en fin länk mellan oss i början genom att han sprang och puffade till i Blåöga för att han skulle förstå att jag kallade. 

Bild från min gamla blogg. Ett urklipp från tidningen Härlig Hund.
I den vevan såg jag att man kunde skicka in till tidningen Härlig Hund och fråga om träning. Min fråga kom med som nästan två tredjedelar av en sida. Så mycket kredit jag fick och svaret att det jag hade kvar var själva finliret. Så glad jag var. 

Bild från min fotoblogg
Att träna en döv hund finns det väldigt lite skrivet om så där var det mer att tänka att hundar använder själva kroppsspråk och jag studerade mycket hur samspelet mellan mina tre hundar var för att använda mig av det. 


Blåöga fick följa med mig i skogen redan som liten. Han byggde upp och fick en mer muskulös och kraftfull kropp för att vara av rasen. Dessutom en spårnos. Han fick gå en viltspårskurs och visade sig ha bra anlag för att spåra älg. Även vid något tillfälle fick han pröva nosa på björnspillning och visade vara helt orädd för den doften.

Blåöga nosar på björnspillning (foto från min gamla blogg)
Som ung hund sprang han jämnt och när han var tillräckligt gammal fick han börja följa med på cykelturer. Han älskade att få sträcka ut sin kropp. För tre somrar sedan fick han plötsligt jobbigt med andningen vid en cykeltur. 


Han verkade inte orka. Så vi avbröt cykelturen och promenerade i sakta takt hem. Jag skyllde då på att även om det var svalt när vi cyklat hade det varit några varma dagar som nog hade tagit på krafterna.  
Blåöga förra hösten
Det var det första tecknet på den sjukdom han bar på. Så småningom fick jag veta att även hans dövhet berodde på samma sjukdom. En sjukdom som förändrar de inre systemen genom att det bildas förtjockningar. Tack vare en fantastisk veterinär fick han många fina år där han mestadels av tiden mått riktigt bra. Jag känner en stor varm tacksamhet till den veterinären.
Blåöga på som favoritplats
Sista tiden visste vi att vi bara hade Blåöga till låns. Hjärtat hade börjat protestera. Promenaderna blev kortare och han sov mest. Ibland glimtade hans forna energi fram. Dock bara för en stund.

Blåöga på sin favoritplats. Foto från i somras.
Många fina stunder utomhus har jag haft med honom och de andra hundarna. Och nog märktes det också på Mysfarbrorn att han visste att Blåöga var sjuk. Liksom på Diesel som vid ett tillfälle gjorde mig uppmärksam att Blåöga mådde riktigt dåligt. Även om han ibland glimtade till och sprang och lekte med de andra två.


Jag har lärt mig massor av Blåöga. Framför allt konsten att kommunicera med en döv hund. Och glädjen att få möta denna unika fyrbenta vän. Förra måndagen försämrades han tvärt. Hjärtat orkade inte längre.

♥ Kärlek 
Det är efter en vecka fortfarande svårt att prata om honom utan att tårarna kommer. I natt tittade han förbi i en dröm. Lilla fina Blåöga. Nu väntar vi på att han ska komma hem igen. För att få vila på sin favoritplats. 

Älskade Blåöga 

"While there are many different roads that we take in life, it is those that walk beside us that make the journey worthwhile. My loved Blue Eye - althrough your bed is empty, and our long walks are no more, I thank Lord for our journey that keft your paw prints on my heart. Love and miss you my unique blue eyed cavalier."

33 kommentarer:

  1. Fina lilla blåöga! Jag hoppas du njuter av att springa på ängarna i himlen och busa och mysa. Så sorgligt att du lämnat jorden men vilket fantastiskt liv du haft. Kram

    SvaraRadera
  2. Fina lilla blåöga! Jag hoppas du njuter av att springa på ängarna i himlen och busa och mysa. Så sorgligt att du lämnat jorden men vilket fantastiskt liv du haft. Kram

    SvaraRadera
  3. Fina fina Blåöga ♥ ...
    Mina tårar rinner känner oerhört med dig har tyvärr upplevt denna hjärtskärande sorg ett antal ggr Det gör Ont sååå Ont .......

    Kan inget säga som lindrar sorgen men ger en stor Tröste Kram så här genom cybern så ....
    /Kramar Om!

    SvaraRadera
  4. Vilken fantastisk hund Blåöga verkar ha varit. En stor personlighet och vilka fina år ni ändå fick med honom. Vilken tur att han hamnade hos er som kunde hjälpa honom så fint när han blev sjuk och döv också. Jag förstår verkligen att er sorg är stor.
    Styrkekramar från mig!
    Ann

    SvaraRadera
  5. Oj vad jag känner med dig! Att mista sin hund är otroligt jobbigt. Och en hund som varit sjuk en stor del av livet har man ofta fått ett speciellt band till.
    Vår hund var sjuk i stort sett hela sitt liv och det var många gånger jag trodde att det skulle vara hennes sista dag. Men trots alla sjukdagar så var hon så glad och positiv. Och många gånger var det svårt att förstå att hon emellanåt var så krasslig för ofta hade hon också sina pigga dagar.
    En riktig liten personlighet som var så älskad av alla. Hon fick somna in 5 månader innan hon skulle fyllt 10 år och jag var otröstlig länge. Tårarna ville aldrig sluta. Så oj vad jag förstår dig, och bara att läsa om din så fina och speciella hund som nu fått sluta sina dagar får mina ögon att tåras.
    Jag är glad att Blåöga fick tillbringa sina dagar hos dig som förstod dig på honom och som såg hans egenskaper som unika och och inte bara som brister. Du gav honom en chans till ett bra liv där många andra tråkigt nog skulle gett upp för länge sedan.
    Massa tröstkramar till dig!
    / Maria

    SvaraRadera
  6. Blåöga kunde inte haft det bättre någonstans än hos er! Så mycket kärlek han fått förstår jag att saknaden är oerhört stor.
    Varmkramar!
    Eva

    SvaraRadera
  7. Usch, så sorgligt. Styrkekram från mig. Det är bland det jobbigaste som finns när våra kära husdjur lämnar oss.
    Kram!

    SvaraRadera
  8. Så ledsen jag blir av att läsa detta. En kär vän som nu inte längre finns. Sänder många tröstekramar.

    SvaraRadera
  9. Åhh, finaste Helena. Det gör mig ont att läsa att ni har mist er käre Blåöga. Jag känner så med er och skickar en stor varm kram. Det är så svårt när de vi älskar lämnar oss och våra husdjur är lika självklara och älskade som vilken familjemedlem som helst. Så mycket kärlek och tomrummet och saknaden blir enorm.

    Stor varm kram till er♥

    SvaraRadera
  10. Åh! Jag blir så ledsen! För dig och för Blåöga. Denna kärleksfyllda kämpe.
    Så mycket kärlek ni burit för varandra och fortfarande gör förstås.
    Han hittade hem hos dig och du hos honom. Det är sånt som är oslagbart och så mycket viktigare än mycket annat i livet.

    Stor, stor kram Hannis och pälsbollen

    SvaraRadera
  11. Beklagar din förlust - så sorgligt att mista en kär vän!
    Värmande att läsa om era år tillsammans. Vad gjorde man utan alla fina minnen?

    SvaraRadera
  12. Så fint du skriver om er fina Blåöga. Känner med er och tårar rinner när jag läser om er resa med blåöga. Vår lilla vovve är precis 7 år. Så tragiskt att redan mista sin bästa vän. Skickar många kramar till er. Kram Pernilla

    SvaraRadera
  13. Vilket fint inlägg, jag blir så rörd när jag läser och ser bilderna. Ni hade ett fint liv tillsammans och han hade tur att ha dig som verkligen såg honom och hans behov. Vissa hundar gör större avtryck, så är det verkligen. Jag förstår tomrummet han lämnat efter sig och att du sörjer honom. Kram!

    SvaraRadera
  14. Fint inlägg. Styrkekramar till dig.
    Hoppas att du börjar med Hållbar utveckling igen, men att man får lite längre tid på sig att skriva. Jag har i vissa fall lite bakgrundsfakta att ta reda på innan jag skriver och det tar lite tid :)
    Ha det gått
    Kram Milla

    SvaraRadera
  15. Välkommen tillbaka till bloggvärlden!
    Och så sorgligt att läsa om din fina Blåöga. Skickar massor av styrkekramar!!! Så många fina bilder, så många fina minnen bevarade i ditt hjärta. Och tänk vad vi kan lära av barn och djur! Kram

    SvaraRadera
  16. Fina Blåöga, du har alltid skrivit så fint om honom och dina andra hundar så det känns som man känner dem på något sätt.
    Tårarna rinner när jag läser att han somnat in, efter inte alltför långt men lyckligt liv hos dig och din familj.
    Förstår att saknaden är stor.
    Kram AK

    SvaraRadera
  17. Det är ett tungt sorgearbete att ta sig igenom när man mister någon man håller mycket av. Men ofta ger det också något fint. "Det öppnar nya fönster" sa en klok person till mig när jag själv befann mig mitt i en sådan process. Å´ det kommer en tid när man blir varm om hjärtat och ler åt fina minnen.
    Önskar allt gott och sänder en varm tanke.
    Kram Mia

    SvaraRadera
  18. Ett sånt fint inlägg men så oändligt sorgligt. Det gör ont i bröstet att läsa och jag vill så gärna ge er en stor styrkekram. Det finns så många minnen med dessa hundar som inte längre finns med men vissa gör större avtryck. Det är tre år sen min Puma somnade men så jag ännu saknar honom.
    Kram på er!
    /P

    SvaraRadera
  19. Fint inlägg !
    Och så får jag säga sov gott lilla blåöga...det är inte lätt när djuren blir sjuka och måste lämna jordelivet...vår siames katt somnade in för drygt ett år sedan eftersom hon fick en tumör på nosen.
    Hoppas du har det bra trots allt !
    Kram

    SvaraRadera
  20. Länge sen sist - så sorgligt med Blåöga. Du skriver så fint om honom - förstår att det känns tungt och det kommer säkert att ta tid innan du kan tänka på honom utan att få tårar i ögonen.
    Kram

    SvaraRadera
  21. Så sorgligt, men fint skrivet❤️. Ta hand om er.

    SvaraRadera
  22. Sov så gott lilla Blåöga...förstår din stora sorg och här sitter jag tårögd medan jag läser dina fina ord. Det var ett jättefin inlägg och hyllning till din lilla kära pälsboll.
    Varm kram från Titti

    SvaraRadera
  23. Jag vet precis... Våra älskade fyrbenta... bästa vänner och vi sakanr dom så det värker...
    Ha en fin fredagskväll och en underbar helg.
    Stor kram
    Jessica

    SvaraRadera

  24. Så svårt! Så vacker och så saknad... ♥

    SvaraRadera
  25. Så fint och kärleksfullt du har skrivit om er älskade hund!
    Berör verkligen!
    Kramar Karin

    SvaraRadera
  26. Nu ser jag att min kommentar inte finns med! Blir förvirrad över om jag skickade iväg den eller blev avbruten.
    Nu förstår jag varför du varit borta en längre tid. Jösses vilken jobbig tid det måste ha varit! ❤ Du har verkligen lyckats förmedla genom bloggen hur speciell han var. Inte bara för er utan alla runt omkring honom. En riktig kämpe dessutom! Mina tankar finns med er i denna stora sorg! ❤
    Stor varm kram finaste Helena.

    SvaraRadera
  27. Så fin och gullig och så fint du skrivit om en så kär vän. Vet hur det känns och det är så fruktansvärt jobbigt. Man måste ha haft ett djur för att förstå. Blir så ledsen när folk säger att det var ju Bara en hund, men det är så mycket mer. Har varit med om det 3 gånger och det är lika hemskt varje gång. Styrkekramar från Christina

    SvaraRadera
  28. Vad sorgligt att er fina vän har lämnat er. Det är verkligen en fin berättelse du har skrivit om Blåögas liv.
    Styrkekramar till dig.
    Kram,
    Regina

    SvaraRadera
  29. Blåöga satte sin blick in i mig när jag blogg 'vandrade'.
    Så ledsamt att jag inte hann få träffa den vovven, alltså vilken ljuvlig hund.
    Förstår att din sorg är stor, jag känner hur det knyter sig i magen av ledsamhet.
    Tack för alla fina bilder och den vackra berättelsen om underbara Blåöga.
    Sänder tröstkramar/ Eva

    SvaraRadera
  30. Beklagar er stora sorg �� ❤ det är alltid så svårt att förlora en älskad vän. Kramar från mig och Casper i Kiruna

    SvaraRadera
  31. Åhhhh fick för mig att titta in hos dig och ser vad som hänt...jag blir sååå ledsen. Har ju aldrig träffat Blåöga, men det är som att han talar genom bilderna. Ja du vet att jag blev helt kär i dina fina vackra hundar. Så ledsamt och jag förstår att det gör ont. Kram kram Gun

    SvaraRadera
  32. Så sorgligt med Blåöga. Så fint du berättar om honom och så fina bilder.

    Kramar Agneta

    SvaraRadera
  33. Saknar din blogg ♥ men tur du finns på insta! :-)

    Kram Therese

    SvaraRadera

Så roligt att du är här och tack för att du lämnar en fin hälsning! Jag önskar dig en underbar dag! ♥